pestsmittad

När man varit hemma och varit sjuk från jobbet några dagar och kommer tillbaka borde man ju mötas av stående ovationer och hurra-rop för att man varit så duktig och tagit sig upp ur sängen. Men så är det inte. I alla fall fick jag inte några ovationer när jag blek och vacker kom till jobbet och väste fram ett ”Godmorgon”. Tvärtom såg dom lite skeptiska ut, mer som att dom funderade på vilken hemsk dödlig sjukdom jag bara genom att andas skulle överföra till dom.

Nej, i ärlighetens namn så var dom glada först när jag kom, men när dom såg mina läckert rosaröda ögon och hörde min ljuva, väldigt hesa stämma så undrade dom vad jag gjorde där. Förståligt nog, jag brukar själv skälla på folk som envisas med att komma tillbaka till jobbet alldeles för tidigt och därmed utsätta mitt immunförsvar för deras bakterier.

Men det där arbetssamvetet ställer till det, går ju inte att vara hemma när man känner att man klarar av att stå upp, drömmer mardrömmar om högarna på skrivbordet och vet att bokslutet närmar sig. Så jag har helt enkelt utsatt mina kollegor för mina bakterier och ändå inte fått så mycket gjort eftersom huvudet är fullt av, om inte blött, så åtminstone fuktigt sågspån. Vilken lyckad dag!